First thing that comes into your mind.

Men inte när du bloggar. Här bör du reflektera, och helst så det relaterar till dina användare.Helst så det tillför världen något. Just nu går jag på en utbildning i digitala medier, annars skulle jag inte brytt mig om, ens att försöka hitta sidan till denna blogg där jag kunde publicera ett nytt blogginlägg (Adresslistan på datorn+ www. "bloggens namn" och "home"-sidan. Teknologin och dess strikta regler, är en egen värld i världen och förutom själva data, måste man lära sig om hur man publicerar sin tankevärld, d v s hur man hittar rätta platsen, rätta sidan och sitt eget hem. Som att manövrera genom tomhet i rymden, genom ett virrvarr av gator och hem till den egna vardagsrumssoffan, i den verkliga världen, alltså.

Och vid sidan av den där ambivavlensen till mitt EGET liv, och nuvarande civilisation :)) - hoppas jag så mycket på den "nya världen", webben. Webben, i version 2.0, där man inte BARA kan publicera material man själv skapat, (eller "designat"som det heter på dessa finkänsliga, stolta, nyskapande och hjälpsamma webbdesigners språk) - man kan också ta hjälp av alla andra, som också publicerar på webben.

Den första tanke som slår mig är, att läromedelsskapande för webb ger mig den här vanliga idén om vad skolarbete är, d v s att slutresultatet ska bli någonting som är ganska instrumentellt och att det som ger stimulit ska vara konstruerat så att det kan "betinga" ett svar inom ett visst intervall och att därför planeringen av lektionen, bör ge upphov till denna "betingade reflex", hos eleven. Man ger "stimuli" och eleven som svarat bäst - och mest rätt på stimulit - är den bästa eleven.

Inlärande på webben går att mäta men hur? Räcker det om man ser att eleven inte försvinner från webbmaterialet, eller att man ser att eleven valt olika uttrycksformer för att besvara de frågeställningar som mediaurvalet ger. Eller att hon t o m FRITT, associerar kring detta medieurval? Att hon sedan kan bygga vidare på egna och andras reflektioner?

Min utbildning i att "designa lärresurser" (som ju faktiskt helst OCKSÅ borde resultera i att jag förbättrar inlärandet hos någon okänd x, och också hos "lilla Stina i mitt klassrum", med hjälp av teknologi), borde lägga stor vikt vid hur vi ska utvärdera "inhämtning av kunskapsstoff", på webben. Åtminstone kräver jag av mig själv att jag kan utvärdera det. Det senare känns som en utmaning - men också som något väldigt och nästan skrämmande stort. Vad är lärande här på webben, alltså, vad är eleven, hur"stor" är han/hon och vilken roll och vilken styrka ska man förvänta att hon har, när också en stor del av årskullar som består av femåringar, har kommit i kontakt med, en dator? Och vad är läraren, hur styrande ska denne vara för resultatet och inte minst "vad är resultatet", dessa frågor skulle vi mer ägna mer introspektion och diskussion åt att avhandla, för de känns som en initial utmaning att svara på?