Vi har ingenting till vår hjälp, det är bara att inse. Ingen guidance. Våra misstag får vi betala dyrt, i form av själsliga lidanden och samhällsrepressalier. Sverige ska vara ett stort dagis, som har vänliga dagistanter som lekledare.
Vi ska anpassa oss till samhällsplanerarna, som vill att somliga ska kunna vara rörliga, medan andra ska i stort sett vara helt stationära, vilket också skulle kunna översättas till "fångna". Ingen bryr sig om en ledsen, litet vissen "själ". Jo, om "själen" visar sig utomhus och uppbådar essensen av sin styrka.Om "själen" går med kraftfulla steg, för att ta sig igenom den obligatoriska hundpromenaden.Om själen "protesterar" häftigt, mot att ingen vill veta av den. Om den kan "förtryckas", genom att förlöjligas och ignoreras, och fyllas med andras fantasier om vad "verklighet" är för något, så finns det "själsintresse".
Om "själen" i Sverige inte kan fås att tycka att dess lägesplacering och status verkar ok, med tanke på vad den ändå uträttat, så sägs det att "produktion" inte är en själsfråga utan en fråga om "mod" i "nödvändigheten". Eller att det är en fråga om att "hålla omvärlden stången". Jaha, men om man vill släppa in den då, "omvärlden", och den då påverkar en med massor av negativitet? Man "jobbar sig fram" med "negativitet" och uteslutningar och klassifikation, d v s "värderingar". Man vill ha bara glada tllrop till sina egna fantasier och massor av "ja"-sägeri och bejakanden för den egna fantasin om livet.Och det får man inte. Alltså duger man" inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar