Det finns vissa egenskaper eller "måsten", som man följer med en dåres envishet, i staden. Den att man ska ha så fint boende så möjligt. "Fint" betyder däremot inte att det är varmt, rikt och ombonat. Nybyggnationerna kan visa sig vara en "existensfälla".
Det ser ut som man skuggar för den natur som finns, t ex "nya" Riksdalersgatan där husen gör något konstigt med de berg som fanns där innan. Hur mycket man än täcker Lindholmen och liknande med höghus så passar det liksom inte för lek och bus. Gamla varv och dockor är borta och inget spännande har kommit i dess ställe. Lägenheterna tål inte djur eller rökare, eller att människor gör något annorlunda. Man måste sannerligen platsa.
Visst finns det "dramer" i alla familjers liv, men inget roligt gömställe för barnen medan dramat utspelas. Eller så behöver inte barn vara ute och leka medan föräldrarna klarar upp situationen eller förvärrar den. ;)
Jag blir aldrig klok på stadsplanerare. Finns det inga med livserfarenhet, bland politikerna. Borde det väl!
Jag är glad jag inte hade barn så himla tyket som mitt förhållande utvecklades. Nu går jag vidare men kanske inte så storslaget. Jag är inte en våt fläck i betongen, i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar