Jag har inga pengar och kan inte arbeta. Inget kan kännas så frustrerande.Inget får man heller. Det är det bara de "riktiga" socialfallen som får.Jag fick inget av tanterna, vare sig jobb eller bostad. Inget av de som arbetar med att bedöma "behov", medan Sari var här heller. Sådant som en bostad, som skulle få en att känna sig bättre. Kvinnorna på "Boplats" säger ungefär "jamen se så mycket hon har sökt". De pratar inte direkt med en, utan bara så man ska höra det. Man förtjänar ingen bättre bostad i deras föreställningsvärld och man kommer aldrig att få en och med det så är man en "sak", som de kan negligera, samt "prata över huvudet" på. Jag har bestämt mig för att hata dem och inte visa mig. Så gör kvinnor ofta, tror jag.
Jag tror alla är nöjda med tystandet av kvinnor.
Man trodde på bredkäft också, så tanterna nästan vek sig dubbla av skratt.Man trodde liksom det skulle bli "bättre" om man "hade" honom. Om jag bad om en bättre bostad, för att jag enligt kriteriet "bostadskö" eller "boende i en och samma lägenhet" hade "rätt" att fråga om detta, frågade tanterna vad jag tjänade."Pension", och så låg - men "hur ska du klara den hyran"? Deras "hjälp", eller S:s lösning var att
S visade vad han tjänade och då erbjöd de HONOM en bostad.På min kötid. S tyckte det var kul att prata med tanterna och tanterna med honom. Ingen ville prata med mig. En "tant" Sue Ann, hade liksom frågat "vad han bodde med en gammal kärring, för", fast litet "fint" sådär, för att framställa sig i bättre dager än hon var.Kåtfitta?
Jag frågar mig, om det är tanternas fel, att jag bor kvar här. Ja, det är det,väl?
För vad ska väl mannen göra åt en sådan förgudning av honom själv och kvinnan åt en sådan förnedring? Det är i allt bara en fråga om, att hålla kvinnan på plats, så att hon vare sig ska få känna sig fin eller kompetent.När sonen var här och jag hade varit på sjukhus, diskuterade de båda "vännerna" en del, om jag hade någon "förmåga", (medan jag var med och hörde på och mer oroad för om psyket skulle hämta mig tillbaka, och polisen skulle komma och dessutom var jag superarg "inuti"). Min son insinuerade att jag inte städade. S"försvarade" mig med att jag gjorde det, men inte "kunde". De diskuterde inte ifall de själva hade kunnat göra ett "handtag". Det var utanför deras fattningsförmåga. De "gullar" inte med nån som de lagt hela skitjobbet på, och som därför måste "lämnas efter",det är ju förståeligt.Mums för en "socialtant", med! Fast parrelationer är inte riktigt deras bord. Nåväl, "mina pojkar" försökte väl "lugna ner" situationen. Bra jobbat men det är ju just deras "föreställningsvärld" som orsakar "sjukdomen". Är du nöjd med kvinnosituationen, Reinfeldt och du som aldrig kommer vinna nåt val, vad du nu heter, socialdemokraten ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar