(Eller (alternativt namn): "Jag hade inte behövt gå igenom så mycket, för att få veta detta".
Jag var inte på solskenshumör, efter jag gått ut och "gjort min kur" på stan. Vad är det med folk? Är man deras "lovliga byte", eller vad?
Jag träffade låt oss kalla henne Sofia, igår. Och så träffade jag ofrivilligt en, låt oss kalla henne, "socialekreteraren", idag. Socialsekreteraren satt på, låt oss kalla det, Villa B. Jag hade masserat P och kammat minst två hekto ull ur pälsen. Här är inga lusfästen och ska inte så bli, heller. Jag har också två coach-surfers på "G", men mer om det sen.
Stan är full av folk som inte skäms för sig, vill jag lova.
Man hade promenerat så fint förbi "fina radhusen", tagit bild på blomarrangemang, folk säger att "de sett en" med hunden. De "ser" en plötsligt nu när man bara har hunden.
Förut när man hade "man" såg de "ingenting alls". Då var det bara en massa småhoror som sprang omkring och de såg ju inte mig. De var som bortblåsta om jag och min "man" gick ut. Inte helt, de dök upp längs vägen man promenerade också, och stirrade fräckt för att få visa upp sina nyfräscha läppar, eller nygympade rumpa, eller vad de nu hade för "tilgång" till hands. Och min stackars man var tvungen att flirta med ICA-kärringarna i stället. KANSKE det betyder att hororna "respekterar" mig, att de inte hängde i klasar, varje stund, men jag tror inte det.
Då vet vi det. Araben var i horålder och lämpligt byte och ett sådant, blev han ju till slut med.
Det var inte särskilt kul att hålla nåt så "attraktivt" inspärrat heller. Man får berömma sig om att ha låtit världen få en fantastisk "skatt", som sladdrar om "sin fru", varje vaken sekund, om han inte gör sin kur på någon 40-åring på "jobbet" - instegsjobbet som gör invandraren till kung på stan. Det var så litet jag kunnat "göra samma kur" på stan, så jag satt mest hemma och väntade på att någon skulle komma hem och "ge mig ett liv". Måste jag nämna att jag är snart 60, de som var "den högt älskande" "mannens" samtalspartners, var på sin höjd, 45.
Slöddret hade ju (ändå) för vana, att "planera" ihop med mig. Halledudanedå. Han hade nån sorts "logik" om, att giftermålet innebar att "frun" följde den manliga karriären, sittandes i ETT land, (vaktandes barn, ätandes träck, ALLT som "den kvinnliga kärleken" var mäktig), väntandes på mannens "lönebidrag" från det ANDRA landet.
När det sen visade sig att jag fick spel, redan av att ha en karl som kommenterade andras häckar högt på stan, (HÄR i landet), (allt jag tvingats höra, ack och ve!), som dessutom rände iväg på jobb som samme "kommentator", HÄR i landet, (Vad vet jag, jag var inte där?)och som verkar "inte tycka det är besvärligt alls" att klara sitt instegsjobb, i det nya landet. Tyckte så mycket om sin chef, fast han inte fick röka på jobbet. Vad skulle inte en sån kunna åstadkomma i "det andra landet"? Totalhaveri på min integritet och självrespekt. Det var ju tur att det blev en ände på det hela, HÄR i landet. Vad jag sett om "andra landet" så verkar det vara ett stort kindergarten, där man leker kärlek, men inte vet ett dugg om livet, eller konsekvenserna av att såra andra, såra hur mycket som helst. TÄNK att idioten, kontaktar via mail och säger att de har billiga briardvalpar och att "vi" kan få en för 400 Euro. Hur många ensamma kvinnor har han behandlat som träck? De som ska "veta sin plats", som han sa. Kvinnor som tror de hittat någon att lita på , "i vått och torrt". What goes around comes around! Det jag gör och det kvinnor ska vilja göra, är att spotta på dom Vilken svag, fräck, imbecill dåre, som tror att han kan komma rännande med nånting alls, till mig, efter det han gjort! Inte en tanke som det svinet har, vill jag dela. Med tanke på "ung generation", däremot, så ska jag blogga litet om den äldre, i nästa inlägg.
Det kanske var bäst att inte "planera" så långsiktigt, med tanke på vad JAG lyckas åstadkomma när JAG går på stan, eller på "jobb". INTE lyckas jag sladdra med allt och alla om vad som händer om "jag skiljer mig". (GUD vet vilka kärringar han har sladdrat med om mig).
Han fick i alla fall ALLTID veta att jag kunde klara mig själv, och att han kunde klara sig själv, och i fallet S-- A-- faktiskt mycket starka signaler om, att han nog skulle klara sig mycket bättre utan mig, (men inte utan henne) för då skulle han få en alldeles egen lägenhet, på MIN kötid med (av henne). Halledudanedå!
Han trodde förresten inte riktigt på "råden". Till att börja med, alltså. Men, men han blev med tiden alltmer övertygad.
ALLTID bra att ta råd av främlingar på stan, i främmande land. Särskilt i ett så fint och främlingsälskande land, som vårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar