“How do you define and measure success, and how will your experience of
doing business in Sweden help you contribute to the success of Hult?” Jag kommer från ett litet land med höga ideal. Vi fuskar inte med det förträffliga trygghetssystemet. De sociala försäkringarna betalas via arbetsgivaren och kvinnan arbetar utanför hemmet och barnen ska vara lika involverade i samhället, som föräldrarna.Jag kommer inte bara från ett sjuttio-åttio- och nittiotal, med olika movements, folkrörelser och ungdomskulturer som inspiration till den frigörelse från tradition, vi alla nu omfattar. Jag kommer från "det svenska". Att sätta sig själv och sin yrkesroll i ett sammanhang är mycket centralt. Eftersom jag jobbat i skola så har jag upplevt mig som en centralfigur och traditionsbärare.Jag har upplevt starka värdegrunder som jag och min omgivning tagit för givna. Jag har blivit lärd, av en grupp, att agera på ett visst sätt.Jag skulle vilja följa Schein (1977) och hans metoder att utforska en företagskultur på. Därvidlag behöver jag först en annan (företags)kultur som jag kan mäta inlärt beteende mot. Jag skulle också vilja engageras i den mobila dataålderns sätt att använda teknik på. "Någonting" som kravlar omkring i sociala nätverk för att se hur de gör business och hur jag kan göra business med dem. Jag ser en företagskultur som blommar och som involverar ett globalt perspektiv.Jag ser en företagskultur som boostar personliga initiativ och som består av en mångfald av subkulturer. Jag ser en sammanhållande länk i denna mångfald, men vet inte på detta stadium riktigt, hur länken ser ut. Jag "ser" att Hult's business school, kanske kan ge en mer traditionell skolning, som kanske passar även i mer formella och stationära arbetsmiljöer. Jag vet inte, om jag helt är beredd att inte skilja på arbete och fritid, men jag är mer beredd än förr, i alla fall.
Det här med twitter har jag ingen naturlig inskolning i. Något med namnet Clintelica, och andra liknande innovationer, har blivit ordet för dagen. Jag skulle vilja bidra med det som Hult's business school, lär mig, i detta "moln" av kontakter och sammanhang..Jag har också varit i de flesta miljöer, IRL, sjukhus, skola, bibliotek., restaurang och kök. Också sett Volvos team perifert, men från ett grodperspektiv Jag har med andra ord, alltid varit en anställd i en stor organisation och företrädesvis under kort tid och som vikarie - en uthyrd sak med väl avgränsade arbetsuppgifter.
Tillika har jag varit studerande, ivrigt anammande vad andra menat, om hur vi använder media och den förändring som dessa media åstadkommit i livsstil och livsmiljö.(McLuhan). Jag vet hur en innovation blir förhärskande genom att relevanta sociala grupper föredrar den,ena tekniken, framför en annan, tack vare intressanta studier i ämnet S&T, (om det är bekant). Relevant för min "attityd" och mitt närmande till fortsatta studier är inte bara jobberfarenheten, ty mina lärare och chefer har varit bra, utan mer svårmätta och maktlösa "positioner" (som förälder och maka, t e x). Jag tycker jag fortfarande eller äntligen, skulle kunna få ta del av större projekt och mer mobila än att bara sitta hemma, bedömd av manliga okänsliga och övergivande "all-hjälpare". Jag vet inte riktigt, om de inte förstår att om man hjälper alla så hjälper man ingen. Man kan inte hjälpa alla, ty den myra som pissar i havet lär inte göra skillnad. Men säg detta till en som anmmat de svenska ciderhusreglerna och dessutom har med sig en kvinnobild som denna: http://www.islamiska.org/s/kvinna11.htm. Då gäller det att sno sig, att sko sin tomma mage och andras med, så man framstår som människovän.och potentat. Det bjuds både hit och dit och delas ut frikostigt bland damer som potentiellt har bättre boende och finare adress, än en själv, medan man väntar på PUT:en. (Jo jag är aktivt "intergrerad" i en främmande kultur, i st f min egen).Tyvärr så blir man också aktivt motarbetad som kvinna. Jag blev utkörd ur studentboende och såg ingen råd att få bo kvar, då min kurs blivit inställd. Min son som i alla fall kom och hjälpte mig flytta, har "råkat" kasta mina böcker. Inte heller hjälpte han till att bara gå in som garant som de begärde i Skåne, för hyran. Om mansskitar tror att det är lätt att vara så förbigången, så tror de fel.- och jag har p g a sonens oförståelse och det manliga och kvinnouteslutande nätverk han identifierar sig med, fått skaffa ett personligt kontaktnät, som varit mycket engagerat i kvinnlig frigörelse, från förtryckande mansstrukturer.Jag har dock aldrig lyckats få några lån eller nån aktiv hjälp med att komma in på företag. Det verkar som man är för lat, eller för otrevlig eller opassande för den kulturen. Att läsa filosofi II, blev för jobbigt i den skånska radhuslänga som genomgick helrenovering medan jag försökte plugga. Skåningar i stor bygemenskap, uteslutande och ogillande allt. OM de vill ha kontakt, så märks det i alla fall inte. Där blev det mycket hundpromenerande.
Ja och när man kom tillbaka till staden som "i teorin" ska vara stor och modern och kunna omfatta alla, såg man, att sedan staden har "löst" "problemen med kvinnorna" och deras upplösta familjeband och dåliga intergration i arbetslivet, med kvinnoboenden av mer permanent karaktär- (alltså "back to the spinnhuset", med alla ciderhusreglerna:)), fanns inga spännande projekt att lösa längre, så som vi hade tänkt på "kvinnoboendet", det tillfälliga, med att sätta oss själva som de halvgalna, halvgamla kvinnor vi var, i utbildning. Som kvinnor i mansjobb, och att vi, med t e x kyrkan som sponsorer, eller nåt av alla de stipendier som ändå finns, kunde ta lärandet och boendet i egna händer. men samhället Göteborg, behöver mansstrukturer och utslagning av singel-kvinnor, som inte är födda i Göteborg, för att ge jobb åt Göteborgs "egna". Man har ju bara bott här i 30 år, så man får ju "förstå dom". Jag har, i stället, valt som modell, att försöka följa traditionen med "familjeband" om än utan något som helst stöd från någon "familj", genom att försöka "känna mig som en familj, för mig själv",:)) medan jag försökt studera och att "tänka utanför boxen". Ja det kan låta litet konstigt, men jag vill säga att genuina mansmiljöer skapar en fördömande och kvinnoovänlig "man" utan någon annan vilja till förståelse för hur "sammanhang" fungerar, annat än om hur man intar sin roll i en farlig och manlig arbetsmiljö. (Brandingenjör) *Där "fick man" för man ville han skulle gå balettskola, bli musiker och vara glad och bohhemisk!* Där "får" samhället för att det skapar en yrkeskår som har "utryckning" och "projekt" en bråkdel av arbetstiden* Hur man ska kunna göra den miljön bättre, kan det vara ett projekt på Hult? Jag har med andra ord fått klara mig själv, med stor hjälp från ett pålitligt nätverk av kvinnliga (och kyrkliga) lyssnerskor.. Utanför socialarbetarnas arbetsfält har jag också hållit mig. Konstigt är det dock inte, att så många kvinnor är ivolverade i att lösa sina egna och andras "familje"problem.När de klarat detta, kommer tiden när de kan bli "proffs".
I alla fall så erkände jag ju nu, att "det perfekta sociala trygghetssystemet", "Sverige", inte finns.Men att överlåta allt till marknaden, tror jag heller inte på.
Och nu till vad jag kan bidra med, på Hull.Jag vet ju inte allt vad som är "uppfunnet" än och hur det kan sammanfattas, någonsin, inom vårt stora arbetsredskap och arbetsområde, internet, som är vårt numera globala kommuniktionsverktyg.Speciellt som jag intresserat lästeoch skrev om, hur internetanvändningen spred en entreprenörkultur över hela Västindien, vill jag gärna fördjupa mig i ämnet "social networking". Och jag skulle vilja att arbetena sparades av universiteten, skolan, denna gång. Det känns verkligen som om allt man lämnat in, (som då (2002) var i pappersform), inte tagits till vara och byggts vidare på. och då var jag ändå ett "VG" på just den tentan).
Nu många hårddiskkraschar senare är jag redo för att få använda fungerande teknologi och låta mycket yngre förmågor, undervisa mig. Vill bara säga att jag är så tacksam för att jag ändå hunnit ha, lärare i den gamla formella och traditionella rollen, som gurus och vägvisare. Jag hoppas att sådana ändå finns kvar och att de finns, också hos er. Själv kan jag bidra med sammanställningar och bidrag i "halvakademisk" stil. Seriös och postmodern, kan jag också min Derrida. Min tes är att det inte är så formellt. Jag behöver lära mig härda ut att tala och diskutera med kollegor som kan mer och har mer att säga till om. Att folk gömmer sig på tjänsterum och sitter och gör applikanterna nervösa, ser jag som del av en manlig förtryckarkultur.
jag vill ha öppna business school för alla som är genuint intresserde av ekonomi och handel och samhällsfunktioner, men detta har ni visst redn uppfunnit där på hull. Jag kan i så fall bara "bidra" med ovansagda. Inte ens "Bold and beutiful". KANSKE tycker ni ändå att jag är litet modig och mer än vanligt "korkad" för min ålder, så kanske ni tycker att jag har samma utvecklingspotentil, som en ungdom? :) ( Hoppet lär ju vara det sista som dör, så ursäkta ironin i "skämtet"). De sätt jag har gjort business i Sverige har ju varit valhänta och varit av det mer "direktförsäljande" slaget. Jag har helt enkelt varit dörrknackare och sålt uppslagsverket Combi Visuell. En mycket lycklig tid, men inte precis vad jag menar med success i dagsläget. :)) Jag har jobbat som receptarie och förrådsvaktmästare men jag vet inte hur det kan bidra till Hulls redan så eminenta verksamhet. Som att vara en "mystery shopper" t e x, det har ju i alla fall skärpt min iakttagelseförmåga. Jag tror att jag genom mina studier och mina jobb, kan vara en ganska positiv och glad inspirationskälla ifall man arbetar på ett mer informellt sätt, med egna projekt i samrbete med andra och så.Får vi bokläsa och höra på föreläsningar är min lycka fullkomlig.
Då tackar jag er för att ni ägnade tid åt att läsa detta och önskar mig själv och andra kvinnor, mer proffstid och välstånd, samt mer deltagande och engamemang i samhällsutvecklingen, i fler ansvarskrävande och mer avancerade funktioner.
doing business in Sweden help you contribute to the success of Hult?” Jag kommer från ett litet land med höga ideal. Vi fuskar inte med det förträffliga trygghetssystemet. De sociala försäkringarna betalas via arbetsgivaren och kvinnan arbetar utanför hemmet och barnen ska vara lika involverade i samhället, som föräldrarna.Jag kommer inte bara från ett sjuttio-åttio- och nittiotal, med olika movements, folkrörelser och ungdomskulturer som inspiration till den frigörelse från tradition, vi alla nu omfattar. Jag kommer från "det svenska". Att sätta sig själv och sin yrkesroll i ett sammanhang är mycket centralt. Eftersom jag jobbat i skola så har jag upplevt mig som en centralfigur och traditionsbärare.Jag har upplevt starka värdegrunder som jag och min omgivning tagit för givna. Jag har blivit lärd, av en grupp, att agera på ett visst sätt.Jag skulle vilja följa Schein (1977) och hans metoder att utforska en företagskultur på. Därvidlag behöver jag först en annan (företags)kultur som jag kan mäta inlärt beteende mot. Jag skulle också vilja engageras i den mobila dataålderns sätt att använda teknik på. "Någonting" som kravlar omkring i sociala nätverk för att se hur de gör business och hur jag kan göra business med dem. Jag ser en företagskultur som blommar och som involverar ett globalt perspektiv.Jag ser en företagskultur som boostar personliga initiativ och som består av en mångfald av subkulturer. Jag ser en sammanhållande länk i denna mångfald, men vet inte på detta stadium riktigt, hur länken ser ut. Jag "ser" att Hult's business school, kanske kan ge en mer traditionell skolning, som kanske passar även i mer formella och stationära arbetsmiljöer. Jag vet inte, om jag helt är beredd att inte skilja på arbete och fritid, men jag är mer beredd än förr, i alla fall.
Det här med twitter har jag ingen naturlig inskolning i. Något med namnet Clintelica, och andra liknande innovationer, har blivit ordet för dagen. Jag skulle vilja bidra med det som Hult's business school, lär mig, i detta "moln" av kontakter och sammanhang..Jag har också varit i de flesta miljöer, IRL, sjukhus, skola, bibliotek., restaurang och kök. Också sett Volvos team perifert, men från ett grodperspektiv Jag har med andra ord, alltid varit en anställd i en stor organisation och företrädesvis under kort tid och som vikarie - en uthyrd sak med väl avgränsade arbetsuppgifter.
Tillika har jag varit studerande, ivrigt anammande vad andra menat, om hur vi använder media och den förändring som dessa media åstadkommit i livsstil och livsmiljö.(McLuhan). Jag vet hur en innovation blir förhärskande genom att relevanta sociala grupper föredrar den,ena tekniken, framför en annan, tack vare intressanta studier i ämnet S&T, (om det är bekant). Relevant för min "attityd" och mitt närmande till fortsatta studier är inte bara jobberfarenheten, ty mina lärare och chefer har varit bra, utan mer svårmätta och maktlösa "positioner" (som förälder och maka, t e x). Jag tycker jag fortfarande eller äntligen, skulle kunna få ta del av större projekt och mer mobila än att bara sitta hemma, bedömd av manliga okänsliga och övergivande "all-hjälpare". Jag vet inte riktigt, om de inte förstår att om man hjälper alla så hjälper man ingen. Man kan inte hjälpa alla, ty den myra som pissar i havet lär inte göra skillnad. Men säg detta till en som anmmat de svenska ciderhusreglerna och dessutom har med sig en kvinnobild som denna: http://www.islamiska.org/s/kvinna11.htm. Då gäller det att sno sig, att sko sin tomma mage och andras med, så man framstår som människovän.och potentat. Det bjuds både hit och dit och delas ut frikostigt bland damer som potentiellt har bättre boende och finare adress, än en själv, medan man väntar på PUT:en. (Jo jag är aktivt "intergrerad" i en främmande kultur, i st f min egen).Tyvärr så blir man också aktivt motarbetad som kvinna. Jag blev utkörd ur studentboende och såg ingen råd att få bo kvar, då min kurs blivit inställd. Min son som i alla fall kom och hjälpte mig flytta, har "råkat" kasta mina böcker. Inte heller hjälpte han till att bara gå in som garant som de begärde i Skåne, för hyran. Om mansskitar tror att det är lätt att vara så förbigången, så tror de fel.- och jag har p g a sonens oförståelse och det manliga och kvinnouteslutande nätverk han identifierar sig med, fått skaffa ett personligt kontaktnät, som varit mycket engagerat i kvinnlig frigörelse, från förtryckande mansstrukturer.Jag har dock aldrig lyckats få några lån eller nån aktiv hjälp med att komma in på företag. Det verkar som man är för lat, eller för otrevlig eller opassande för den kulturen. Att läsa filosofi II, blev för jobbigt i den skånska radhuslänga som genomgick helrenovering medan jag försökte plugga. Skåningar i stor bygemenskap, uteslutande och ogillande allt. OM de vill ha kontakt, så märks det i alla fall inte. Där blev det mycket hundpromenerande.
Ja och när man kom tillbaka till staden som "i teorin" ska vara stor och modern och kunna omfatta alla, såg man, att sedan staden har "löst" "problemen med kvinnorna" och deras upplösta familjeband och dåliga intergration i arbetslivet, med kvinnoboenden av mer permanent karaktär- (alltså "back to the spinnhuset", med alla ciderhusreglerna:)), fanns inga spännande projekt att lösa längre, så som vi hade tänkt på "kvinnoboendet", det tillfälliga, med att sätta oss själva som de halvgalna, halvgamla kvinnor vi var, i utbildning. Som kvinnor i mansjobb, och att vi, med t e x kyrkan som sponsorer, eller nåt av alla de stipendier som ändå finns, kunde ta lärandet och boendet i egna händer. men samhället Göteborg, behöver mansstrukturer och utslagning av singel-kvinnor, som inte är födda i Göteborg, för att ge jobb åt Göteborgs "egna". Man har ju bara bott här i 30 år, så man får ju "förstå dom". Jag har, i stället, valt som modell, att försöka följa traditionen med "familjeband" om än utan något som helst stöd från någon "familj", genom att försöka "känna mig som en familj, för mig själv",:)) medan jag försökt studera och att "tänka utanför boxen". Ja det kan låta litet konstigt, men jag vill säga att genuina mansmiljöer skapar en fördömande och kvinnoovänlig "man" utan någon annan vilja till förståelse för hur "sammanhang" fungerar, annat än om hur man intar sin roll i en farlig och manlig arbetsmiljö. (Brandingenjör) *Där "fick man" för man ville han skulle gå balettskola, bli musiker och vara glad och bohhemisk!* Där "får" samhället för att det skapar en yrkeskår som har "utryckning" och "projekt" en bråkdel av arbetstiden* Hur man ska kunna göra den miljön bättre, kan det vara ett projekt på Hult? Jag har med andra ord fått klara mig själv, med stor hjälp från ett pålitligt nätverk av kvinnliga (och kyrkliga) lyssnerskor.. Utanför socialarbetarnas arbetsfält har jag också hållit mig. Konstigt är det dock inte, att så många kvinnor är ivolverade i att lösa sina egna och andras "familje"problem.När de klarat detta, kommer tiden när de kan bli "proffs".
I alla fall så erkände jag ju nu, att "det perfekta sociala trygghetssystemet", "Sverige", inte finns.Men att överlåta allt till marknaden, tror jag heller inte på.
Och nu till vad jag kan bidra med, på Hull.Jag vet ju inte allt vad som är "uppfunnet" än och hur det kan sammanfattas, någonsin, inom vårt stora arbetsredskap och arbetsområde, internet, som är vårt numera globala kommuniktionsverktyg.Speciellt som jag intresserat lästeoch skrev om, hur internetanvändningen spred en entreprenörkultur över hela Västindien, vill jag gärna fördjupa mig i ämnet "social networking". Och jag skulle vilja att arbetena sparades av universiteten, skolan, denna gång. Det känns verkligen som om allt man lämnat in, (som då (2002) var i pappersform), inte tagits till vara och byggts vidare på. och då var jag ändå ett "VG" på just den tentan).
Nu många hårddiskkraschar senare är jag redo för att få använda fungerande teknologi och låta mycket yngre förmågor, undervisa mig. Vill bara säga att jag är så tacksam för att jag ändå hunnit ha, lärare i den gamla formella och traditionella rollen, som gurus och vägvisare. Jag hoppas att sådana ändå finns kvar och att de finns, också hos er. Själv kan jag bidra med sammanställningar och bidrag i "halvakademisk" stil. Seriös och postmodern, kan jag också min Derrida. Min tes är att det inte är så formellt. Jag behöver lära mig härda ut att tala och diskutera med kollegor som kan mer och har mer att säga till om. Att folk gömmer sig på tjänsterum och sitter och gör applikanterna nervösa, ser jag som del av en manlig förtryckarkultur.
jag vill ha öppna business school för alla som är genuint intresserde av ekonomi och handel och samhällsfunktioner, men detta har ni visst redn uppfunnit där på hull. Jag kan i så fall bara "bidra" med ovansagda. Inte ens "Bold and beutiful". KANSKE tycker ni ändå att jag är litet modig och mer än vanligt "korkad" för min ålder, så kanske ni tycker att jag har samma utvecklingspotentil, som en ungdom? :) ( Hoppet lär ju vara det sista som dör, så ursäkta ironin i "skämtet"). De sätt jag har gjort business i Sverige har ju varit valhänta och varit av det mer "direktförsäljande" slaget. Jag har helt enkelt varit dörrknackare och sålt uppslagsverket Combi Visuell. En mycket lycklig tid, men inte precis vad jag menar med success i dagsläget. :)) Jag har jobbat som receptarie och förrådsvaktmästare men jag vet inte hur det kan bidra till Hulls redan så eminenta verksamhet. Som att vara en "mystery shopper" t e x, det har ju i alla fall skärpt min iakttagelseförmåga. Jag tror att jag genom mina studier och mina jobb, kan vara en ganska positiv och glad inspirationskälla ifall man arbetar på ett mer informellt sätt, med egna projekt i samrbete med andra och så.Får vi bokläsa och höra på föreläsningar är min lycka fullkomlig.
Då tackar jag er för att ni ägnade tid åt att läsa detta och önskar mig själv och andra kvinnor, mer proffstid och välstånd, samt mer deltagande och engamemang i samhällsutvecklingen, i fler ansvarskrävande och mer avancerade funktioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar