Om känslor

Man får tacka alla för sin värk i kroppen, då.
Tack för det här livet, hör ni.
Nu ska man stå ut litet till, med de klara
 budskap man fått,
 om att man ingenting är värd.
Jag undrar,
 hur många i min ålder,
 som känner sig, så här?
Finns det kärringar,
 som orkar köpa nya vårkläder
 och gravera "slingor" i håret?
(Håret ser för djävligt ut, lika anfrätt som
de från bilar dammbetäckta
fönstren).
Tänderna likaså,men nu har jag
hopp om att få en tandläkarinsats
med en betalningsplan,
i alla fall.
Orkar inte, men måste fortsätta
 försöka med,
 att ta mig från slummen.
Herregud att ingen fattar,
 att boendet är allt man har kvar.
Till de unga renoverar de
lägenheterna
och till mitt lappade
skabbhem
skickar de lika stor summa på hyresavin.
Och man måste hålla sig väl,
 med ungdomspacket,
för "Utan dem, inget liv?"
Eller vad?
Det är en ganska heroisk roll
ni tilldelar oss,
ni bankirer, registrerare och
 hantverkare med många arbetstimmar.
Ni tror, ni är hårt ansatta,
i era karriärer,
eller vad?
Fyllda, av nån sorts råstyrka,
som jag inte har?
Och ni pratar och pratar
 med varandra,
men aldrig med mig.
Mina såriga, nerpyrda händer,
vem skulle bry sig?
Annat än för att känna
åtgärdspaket
och samhällsförakt.
När du blir gammal, finns det
 mycket tjänstepension
och bonusar
 i portföljen.
och fröknar som inte var på tåget
eller tåget inte stoppar för,
kan ägna sig åt sina känsloliv
eller undra varför du aldrig
 haft något ,bäst de vill.

Du har ju ändå fixat,
så det inte kostar för mycket.

Kanske är det ett stimulanspaket,
som är lösningen?
Men inte ännu, väl,
det blir för dyrt.

Om jag bara varit litet
bättre på
 att registrera och kalkylera..
 så, kanske.. .
Men du som just såg ett eget
familjetrauma, spelas upp
 och någon mycket trött,
 "vid din sida",
och jag
som just såg dig pendla förbi,
i klimatvänligt färdmedel,
med en unge som inte ville gå till skolan,
i tankarna,
och din vackra fru,
som gick på knäna.
 Hoppas vi, att vi ännu
har ett val?