Det kan väl hända att man läst för mycket filosofi och därför söker alltings form. "Formen", det som får något att vara vad det är, d v s något "är", ett träd i st f en buske. Naturligtvis är Aristoteles förklaring om aktualitet och potentialitet väldigt bra, men låt oss bara nöja oss, med att säga, att det nog är så, att våra sanningar enbart är definitionsbestämda. Något "är" något , för att vi bestämt att det ska vara det. Detta skulle, i sin tur, innebära, att en åsikt om någon eller något, inte kan vara en sanning, om inte egenskapen man har en åsikt om, redan har ett namn. Att var och en har sin egen sanning, har också bl a Wittgenstein visat. Ingen vet riktigt, vad någon annan ser i sin föreställningsvärld. Så "ser" den röd-grön färgblinde inte gräset, som vi, som inte har färgblindhet, (eller om han nu ser det som "rött", kanske)?
Jag känner mig splittrad och improduktiv, med det jag VILL hålla på med - alltså SKRIVA. Blir väl så, när rumskompisen håller allt för sig själv, och inte heller behöver engagera sig nämnvärt i hemsysslor eller reda upp den skuldhärva som han aktivt varit med om att skapa och man dessutom känner sig förödd, om densamme rumskompisen företar sig hastig avfärd, eller för vänskapliga och intensiva och aktiviteter utanför den lilla sfär man har tillsammans .- lägenheten - vilket för mig är detsamma som att han helt enkelt fortsätter existera någon annanstans och utan mig. Må så vara., men jag behöver i alla fall vara förberedd och tycker jag har rätt att veta. Ty ett sådant agerande, när hela existensen gått ut på ett "vi"-projekt, innebär också, att jag blir lämnad ensam med kallhamrade kapitalister och chanslösa obildade slynglar i en ganska ogästvänlig "förort". Frölunda har fått alla kvalitéer som krävs, för att en stor och utbredd slyngelverksamhet ska kunna breda ut sig. Stora köpcentra och relativt lång resväg till förorten med spårvagnen. Rån och vandalism, mord, m m - det är bara att "vänja sig".
Om man inte är van vid lojal "svenskhet" så är man inte, och då återstår förstås, bara, att lära sig den.
"Huvudsakligt ansvar", javisst, svennen tar ansvar för invandraren och då lär sig invandraren. Sjysst. Finns resurserna då? Och viljan?
Jag är aningen skeptisk inför den egna inneboendens möjligheter, men denne har ju ändå börjat lära sig. Det är alltid roligt att följa någon annans omdefinition av sig själv, i en ny omgivning, på så nära håll, som jag nu gör.
Det enda "negativa", jag undrar är: Finns det inte en sjujävla gubbe som stänger gardinen fuckar frun och sedan låtsas att frun är lycklig - gömd under ytan, i varje mellanöstare, som vill kämpa för "det dagliga brödet", framgång, arbete eller politisk rättvisa - allt som "mannen" finner på begrepp för, (för att avlägsna sig så långt från hemansvar, som möjligt?).(Eller vad man nu vill kalla det)? Jo, jag tror det. och för densamma "östare" betyder det, som det verkar, "inget engamemang i förhållanden" Alltså, man ödar inte tid på förståelse.
Måste vara därför, Mellanöstern ser ut som det gör. Alla män där, vill att kvinnan ska vara "mamma" och nöja sig med att äta skit, medan mannen "erövrar" världen.(Hypoteser a la svensk frigjord "mamma").
Fy fabian, man har rika, som bara förstår de rika, som bevakar och undanhåller varje krona, för egen räkning - och fattiga som får tigga och lura till sig, vad de kan komma över. Bara, om det tar slut med sådan snedfördelning av makt och pengar, kan man öka välståndet och minska orättvisorna. Det tog LÅNG tid innan man ville eller vågade, detta.
Jag känner mig splittrad och improduktiv, med det jag VILL hålla på med - alltså SKRIVA. Blir väl så, när rumskompisen håller allt för sig själv, och inte heller behöver engagera sig nämnvärt i hemsysslor eller reda upp den skuldhärva som han aktivt varit med om att skapa och man dessutom känner sig förödd, om densamme rumskompisen företar sig hastig avfärd, eller för vänskapliga och intensiva och aktiviteter utanför den lilla sfär man har tillsammans .- lägenheten - vilket för mig är detsamma som att han helt enkelt fortsätter existera någon annanstans och utan mig. Må så vara., men jag behöver i alla fall vara förberedd och tycker jag har rätt att veta. Ty ett sådant agerande, när hela existensen gått ut på ett "vi"-projekt, innebär också, att jag blir lämnad ensam med kallhamrade kapitalister och chanslösa obildade slynglar i en ganska ogästvänlig "förort". Frölunda har fått alla kvalitéer som krävs, för att en stor och utbredd slyngelverksamhet ska kunna breda ut sig. Stora köpcentra och relativt lång resväg till förorten med spårvagnen. Rån och vandalism, mord, m m - det är bara att "vänja sig".
Om man inte är van vid lojal "svenskhet" så är man inte, och då återstår förstås, bara, att lära sig den.
"Huvudsakligt ansvar", javisst, svennen tar ansvar för invandraren och då lär sig invandraren. Sjysst. Finns resurserna då? Och viljan?
Jag är aningen skeptisk inför den egna inneboendens möjligheter, men denne har ju ändå börjat lära sig. Det är alltid roligt att följa någon annans omdefinition av sig själv, i en ny omgivning, på så nära håll, som jag nu gör.
Det enda "negativa", jag undrar är: Finns det inte en sjujävla gubbe som stänger gardinen fuckar frun och sedan låtsas att frun är lycklig - gömd under ytan, i varje mellanöstare, som vill kämpa för "det dagliga brödet", framgång, arbete eller politisk rättvisa - allt som "mannen" finner på begrepp för, (för att avlägsna sig så långt från hemansvar, som möjligt?).(Eller vad man nu vill kalla det)? Jo, jag tror det. och för densamma "östare" betyder det, som det verkar, "inget engamemang i förhållanden" Alltså, man ödar inte tid på förståelse.
Måste vara därför, Mellanöstern ser ut som det gör. Alla män där, vill att kvinnan ska vara "mamma" och nöja sig med att äta skit, medan mannen "erövrar" världen.(Hypoteser a la svensk frigjord "mamma").
Fy fabian, man har rika, som bara förstår de rika, som bevakar och undanhåller varje krona, för egen räkning - och fattiga som får tigga och lura till sig, vad de kan komma över. Bara, om det tar slut med sådan snedfördelning av makt och pengar, kan man öka välståndet och minska orättvisorna. Det tog LÅNG tid innan man ville eller vågade, detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar