Vilken av dödssynderna har det värsta straffet? Verkar vara att bli arg på drägget.
ARG OCH STYCKAS LEVANDE. Kom an bara.
Det verkar som de flesta fått till det, med hem och allt annat som ska vara angeläget. Och fy fan så jävla bra man är, så länge man har gubbe, hem och barn. Så blir man i alla fall en dam bland damerna, fast man är i början av karriären. Mild och god är klassfröken i första klass, så har man blivit lärd, och man var ju helt chockad när man hade horiga jobbarkompisar, och studiekompisar, som var tuffa och målade till tänderna och satsade allt de tjänade på sig själva och bilen. Själv var man "fru" förstås och satsade det man tjände på hemmet och på att storhandla på marknaden till helgen.
Och väninnorna var broderande fruar, eller akademiker som ville sitta och drömma vid en arbetsbänk, eller amatörskådespelerskor - OCH faktiskt en sekreterare vars firma gått i konkurs. Hon hade dessförinnan varit på äventyrsresa i Italien, därifrån hemkommen med en söt svartlockig tvåårig flicka. De tre väninnorna var ibland hemma på middag som tack för pedagogiska små pappkort, som väckte stor förtjusning i den mycket indivudualiserade (som det hette då) invandrarundervisningen. Vem visste att man som resurs, med 17 timmars arbetsvecka och en massa restid, skulle bli en så förbaskat hem-kär och hem-längtande misantrop, en vacker dag.
De har sina jobb, att gå till., i alla fall, gubbarna. (Men si, i mitt fall, när det inte går att ta med hunden till jobbet, och man har bara hunden, så låter det sig inte göras med "jobbandet". I synnerhet inte, bland gubbarna. Sjukvården har visst blivit långvård, så där passar bara de mest oambitiösa. De med förmåga att gå och drömma på jobbet. och bortse från resten):
.
Ja, nu tolkar ju den ordinäre läsaren detta, som om det är en jävla lyxlirare, som sitter här och "begär" så jävla mycket av livet, jobbet, "föräldrarna", o s v. En som inte "lydde" sina föräldrar, en som inte "lydde" sin man, och allt det där En som inte velat jobba. En som tycker att äktenskapet ska ge någorlunda utrymme, för även kvinnors personligheter och inte enbart vara en samhällsinstutition, vars gratisarbete, underhåller arbetskraft, som drar in skattepengar till staten.
Jag börjar få otroligt mycket insikt, samtidigt som jag inte kan, eller orkar, göra något åt eländet. Först och främst är det ju bra, att få insikt om sina relationer. Därefter- en insikt om chanserna i samhället. Hur små de senare än är, så är de i alla fall större, än chanserna till "relationer" med en talibanfamilj, som tycker straffandet av kvinnor är en del av deras samhällsansvar. FÖRMINSKANDET av kvinnor och kvinnors betydelse vore väl en bättre beskrivning av vad de gör.
Om kvinnors uppoffringar för dem. Inte ett ord. Om lidanden och sjukdom och vad som orsakar detta: Inte ett ord. Och inte fan är det för att de är några "män", (och hur de förstör bilden av "Vikingen", är ju påfallande.
För det tredje - så är det nuet som gäller. Min vedervärdigt självrättfärdiige son, på landet, tolkar det nog så, exempelvis. För att inte TALA om, alla gifta gubbar, däri inkluderat min f d man. Om det är något de aldrig gjort, så är det "brytt sig", eller ansträngt sig. De skyfflar gärna över ansvaret på någon annan. Om dessa "Vikingar" är, vad samhället verkligen BEHÖVER, är en annan sak! Kapitalismens gratisretreat", "hemmet", verkar mest bestå av, en bunt slavar, med stor förmåga att snacka skit och med de värsta "fruar", d v s 35-åriga skitkärringar, som tycker sig veta allt, och som "booostar" skitsnacket.
DETTA är vad upphöjandet av familjegeneration två, över familjegeneration ett, ger, i slutänden. Dags sluta knyta näven i byxfickan? * Ja, GUUHD, så'n kommunist hon är, skitsnackare*
ARG OCH STYCKAS LEVANDE. Kom an bara.
Det verkar som de flesta fått till det, med hem och allt annat som ska vara angeläget. Och fy fan så jävla bra man är, så länge man har gubbe, hem och barn. Så blir man i alla fall en dam bland damerna, fast man är i början av karriären. Mild och god är klassfröken i första klass, så har man blivit lärd, och man var ju helt chockad när man hade horiga jobbarkompisar, och studiekompisar, som var tuffa och målade till tänderna och satsade allt de tjänade på sig själva och bilen. Själv var man "fru" förstås och satsade det man tjände på hemmet och på att storhandla på marknaden till helgen.
Och väninnorna var broderande fruar, eller akademiker som ville sitta och drömma vid en arbetsbänk, eller amatörskådespelerskor - OCH faktiskt en sekreterare vars firma gått i konkurs. Hon hade dessförinnan varit på äventyrsresa i Italien, därifrån hemkommen med en söt svartlockig tvåårig flicka. De tre väninnorna var ibland hemma på middag som tack för pedagogiska små pappkort, som väckte stor förtjusning i den mycket indivudualiserade (som det hette då) invandrarundervisningen. Vem visste att man som resurs, med 17 timmars arbetsvecka och en massa restid, skulle bli en så förbaskat hem-kär och hem-längtande misantrop, en vacker dag.
De har sina jobb, att gå till., i alla fall, gubbarna. (Men si, i mitt fall, när det inte går att ta med hunden till jobbet, och man har bara hunden, så låter det sig inte göras med "jobbandet". I synnerhet inte, bland gubbarna. Sjukvården har visst blivit långvård, så där passar bara de mest oambitiösa. De med förmåga att gå och drömma på jobbet. och bortse från resten):
.
Ja, nu tolkar ju den ordinäre läsaren detta, som om det är en jävla lyxlirare, som sitter här och "begär" så jävla mycket av livet, jobbet, "föräldrarna", o s v. En som inte "lydde" sina föräldrar, en som inte "lydde" sin man, och allt det där En som inte velat jobba. En som tycker att äktenskapet ska ge någorlunda utrymme, för även kvinnors personligheter och inte enbart vara en samhällsinstutition, vars gratisarbete, underhåller arbetskraft, som drar in skattepengar till staten.
Jag börjar få otroligt mycket insikt, samtidigt som jag inte kan, eller orkar, göra något åt eländet. Först och främst är det ju bra, att få insikt om sina relationer. Därefter- en insikt om chanserna i samhället. Hur små de senare än är, så är de i alla fall större, än chanserna till "relationer" med en talibanfamilj, som tycker straffandet av kvinnor är en del av deras samhällsansvar. FÖRMINSKANDET av kvinnor och kvinnors betydelse vore väl en bättre beskrivning av vad de gör.
Om kvinnors uppoffringar för dem. Inte ett ord. Om lidanden och sjukdom och vad som orsakar detta: Inte ett ord. Och inte fan är det för att de är några "män", (och hur de förstör bilden av "Vikingen", är ju påfallande.
För det tredje - så är det nuet som gäller. Min vedervärdigt självrättfärdiige son, på landet, tolkar det nog så, exempelvis. För att inte TALA om, alla gifta gubbar, däri inkluderat min f d man. Om det är något de aldrig gjort, så är det "brytt sig", eller ansträngt sig. De skyfflar gärna över ansvaret på någon annan. Om dessa "Vikingar" är, vad samhället verkligen BEHÖVER, är en annan sak! Kapitalismens gratisretreat", "hemmet", verkar mest bestå av, en bunt slavar, med stor förmåga att snacka skit och med de värsta "fruar", d v s 35-åriga skitkärringar, som tycker sig veta allt, och som "booostar" skitsnacket.
DETTA är vad upphöjandet av familjegeneration två, över familjegeneration ett, ger, i slutänden. Dags sluta knyta näven i byxfickan? * Ja, GUUHD, så'n kommunist hon är, skitsnackare*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar